”Får jag gå ut med Fido?”
Den frågan var våra grannar i Filipstad väl bekanta med och det första jag skaffade när jag flyttade hemifrån var Sussie. Sussie gick före soffa, TV och kastruller. Nu började min resa i att försöka förstå vad hundar säger, hur dom fungerar samt hur man gör för att dom ska trivas och må bra. Det här var före folk började aktivera och träna ”cirkuskonster” och det uppfostrades nog mer än det tränades.
Från uppfostring till träning.
Kan ju säga att det var ingen lätt match att vara en ung hundägare med sin första hund. Det fanns många förståsigpåare där ute. Jag kände mig överväldigad och osäker på var jag skulle börja. Hur skulle jag göra för att det skulle bli rätt och bra? Och hur skulle jag skulle jag få min hund att förstå och vilja samarbeta?
”Fria hundar”, av Anders & Marie.
Det var när Sukyi (som inte platsade i sin kennel) flyttade in som jag snubblade över boken ”Fria hundar”, av Anders Hallgren och Marie Hansson. Eureka! Now we talking. Det här var något helt annat. Positiva träningsmetoder, förstå din hund och jobba med istället för mot hunden.
Jobba med hunden.
Jag beställde fler böcker och hade snart läst alla. I ett av bokpaketen så låg det reklam om en instruktörsutbildning. Det var nu jag fattade ett som det skulle visa sig ett helt livsförändrande beslut.
Jag anmälde mig!
Att träna med beröm och godis. Att lära hunden en massa konster och tricks. Hur kul var inte det! Att se hur Sukyis självförtroende växte, att se glädjen i hennes ögon när hon kunde öppna en burk med godis i, eller när hon med glädje skuttade före på promenaden och hoppade upp på alla stubbar och stenar som hon såg.
Jag var såld!
Träningen kändes mer som lek än som träning och några straff behövdes inte och all försiktighet och rädsla som Suktyi hade visat i början när hon kom var som bortblåsta. Hon blev mer lyhörd och mer uppmärksam på mig och vad vi skulle hitta på. Nu växter också mitt självförtroende i att träna hund.
Självförtroende växte.
Jag gick klart instruktörsutbildningen, byggde på med raskunskap, problemträning och kantarellsök. Och jag köpte Holly (min första sheltie) av Marie och Anders.
Nu vändning!
Nu tog hunderiet en helt ny inriktning. Jag började tävla och vilken start tävlingskarriären fick. Holly kom med i agilitylandslaget och hon blev lydnads- och agilitychampion. Det är helt galet så många fina framgångar och så många roliga resor samt vänner för livet som tävlandet har fört med sig.
Tootsi följer efter.
Tootsi följde efter och hon tävlade också i agilitylandslaget. I samma veva som Tootsi tävlade som mest framgångsrikt så kom nästa stora milstolpe i tränarlivet. Det var när vi hörde talas om att Marian och Bob Bailey hade startat upp sina Chicken Camps igen efter några år som pensionärer.
Hönsträning i Arkansas!
Det visade sig att Marian och Bob gjorde en tränarutbildning på hela 5 steg på totalt 6 veckor tillsammans! Jo, visst var det långt till Hot Spring och visst kostade det en mindre förmögenhet. Men det var så värt det. Trots att mamma ifrågasatte mitt förnuft. ”Vad skulle du göra sa du? Träna höns! I Amerika! Och vad sa du att det kostade? Söte Jesus!”
Think, plan, do!
Men hur som helst jag drog till USA inte bara en gång – utan två. Och näst efter att ha läst ”Fria hundar”, så är det träningen i Hot Springs som har påverkat och förändrat mitt sätt att tänka och träna hund mest. Nästan varje gång jag tränar hund så hör jag Bobs röst och hur han säger något synnerligen klokt och avslutar med. ”I strongly recommend …
… but it is the trainers choice.”
Kan ju säga att ingen av oss som gick kurserna i Hot Springs ens kom på tanken att inte följa Bobs träningsråd. Det blev ju liksom bäst så.
Under åren har det blivit otroligt många utbildningar och kurser och jag har mött så många skickliga och passionerade tränare från väldens alla hörn. Efter 22 år med agility på högsta nivå som kom jag in på det här med freestyle och heelwork to music och tillsamman med Emmi så blev det tävlingar med ytterligare ett landslag.
Träningsglädje syns.
Precis som med Sukyis ögon som tändes när hon förstod och när hon blev förstådd så gläds jag åt när det gnistrar till i lilla Jerrys (hund nummer 11) ögon och jag ser att han förstår och att han tycker att det är kul! På samma sätt är det när kursdeltagare utbrister.
Aha! Jag fattar!
Det gör min dag och såna ögonblick samlar jag på. Speciellt roligt är det om det är något som har strulat och som vi tillsammans får till. Det här gäller både när jag tränar med mina egna hundar och när jag har kurs och ser kursdeltagarna lyckas med sin träning.
Brilliant DOG!
Nu är det dags för nästa kapitel och det är att axelsson.se byter namn till brilliantdog.se. Brilliant DOG är helt enkelt en bättre beskrivning av vad jag vill göra och vad jag vill uppnå. Både med mina egna hundar, min egen träning och med alla sköna kursdeltagare (live & online) som jag har förmånen att träffa och jobba med.
1/1 2024 tillträde till hallen.
Från och med 1/1-24 så blir det ännu mera Brilliant DOG, då träning och kursverksamhet sker i den egna träningshallen. Ser så fram mot att vara med på ett hörn när gamla och nya team briljerar och nya mål sätts och nås.
Brillianta tränare får helt enkelt Brillianta hundar!